Hur kan det komma sig att man så fort man börjat resa sig blir nertryckt igen??? Denna veckan skulle ju bli bra till ALLA pris och måndagen har inte ens slutat och allt känns djävligt och hopplöst   

Helgens underbara aktiviteter ser nu ut att bli helt pannkaka, blir fredagen kass skiter jag i allt inklusive lördagen som egentligen är HELIG. En tradition som i år har 10-års jubileum men jag känner inte för det överhuvudtaget. FAN vad tom man kan känna sig.

Jag fattar bara inte varför andra människor som påstår sig gilla en beter sig illa så att man blir helt dränerad på energi. Ibland känns det som att en en enkel resa till en öde ö vore en ljuvlig befrielse   

Nog av självömkan!!! Imorgon börjar det tunga arbetet med att fixa så att helgen blir så bra som det var meningen från början.

Godnatt och dröm ljuvligt.

/4every1